Dagbok

En vårskidtur

2018-04-29

Morgonen är tidig när jag lämnar hemmets värme och tar mig mot Fulufjället. Det har varit varmt en tid, men de senaste nätterna har det varit minusgrader, så det finns hopp om att skidföret finns kvar.

Väljer som så många gånger förr att utgå från Brottbäcken. Det är så bra att ta sig upp på fjället just där, för det är inte så brant som på många andra ställen. Medan jag står och plockar med utrustningen hör jag ett fasligt bubblande och väsande från tjärnen bakom stugan till. Det är ett gäng orrar som är i full fart med vårens spel!

Den första sträckan upp från parkeringen går längs skoterled några kilometer. Det innebär att man måste halka runt i stenhårda skoterspår med en våryster gråhund. Det går dock bra och vi ankommer skidleden så småningom och tar oss upp till Särmansstugan.

Efter lite vatten och tilltugg där och under beskådande av en sädesärla som flyger förbi, fortsätter färden mot Tangsjön. Det är nu det magiska börjar! Skidföret är rent makalöst utanför leden. Stenhårt med lite nysnö ovanpå! Det är som att glida fram i en dröm! Nu börjar meditationen. Kilometer efter kilometer läggs bakom oss och tankarna fär vandra fritt.

Kilometer efter kilometer läggs bakom mig. Skidföret är magiskt!

För fyra dagar sedan gick jag morgonpromenad i en skimrande bokskog i Bayern. Det var försommar med blommande fruktträd och skir grönska. Vitsippor och ett otroligt fågelliv. Idag är jag på Fulufjället och åker skidor. Våren har nyss börjat komma och skillnaderna är påtagliga. Olika men ändå lika. Samma sol sken i Bayern som här på Fulufjället. Samma sol skiner på en bagare i Paris och en cyklande student i Los Angeles. På Kim Jong Un och Donald Trump. På en gråtande mor i Syrien som håller sitt livlösa barn hårt tryckt mot bröstet. Vi lever på en jord. Andelen fåglar och insekter minskar drastiskt. Det finns ett plastberg i världshaven som är lika stort som Australien. Det är plast i allt. Man har t.o.m. hittat plast inne i fiskars hjärnor! Människan håller på att förstöra vår planet.

Jag känner en skogsmaskinförare. Han tycker att det här med att ta naturhänsyn och att bevara arter bara är larv. "Skogen skall brukas", säger han till mig. Samma man sitter och gör högstubbar av befintliga torrakor och kör ner en annan högstubbe, märkt av flertalet skogseldar och alldeles luden av varglav. Solen skiner på honom och på mig. Det här är tankar som snurrar när man flyger fram på vårfjället. Deprimerande? Jo, förvisso, men ändå känner jag en vårglädje som fyller bröstet. Man känner sig stark och levande!

Slutligen är jag nära riksgränsen och ca 2 mil från bilen. Det är dags att ta rast. Hittar en barfläck där jag breder ut liggunderlaget och sedan inmundigas Bullens pilsnerkorv och starkt kaffe. Örn får också korv och han låter sig väl smaka. Har även med frolic som han får sitta fint och räcka fram vacker tass innan han får. Sedan när vi ätit ligger vi rygg mot rygg och slumrar på mjuka lavmattor av bl.a. fönsterlav, snölav och fjälltagellav.

Efter någon timme blir det en snabb påtår och sedan påbörjas färden tillbaka. Nu går det betydligt sämre för solen har luckrat upp skaren och skidorna sjunker ner i den djupa snön. Vid Tangsjöarna är jag ganska sliten och trött. En dalripa flyger skrattande undan på kupade vingar och i nordost är det en mörk vägg av moln och jag ser att det snöar. Vill komma ner från fjället innan det drar in.

Kommer slutligen ner till parkeringen igen och sätter mig i bilen och kör nöjd hemåt. Kanske det blir någon tur till innan snön försvinner..?

Antal kommentarer: 2

2018-04-30 07:16:56

Så bra skrivet

2018-05-08 19:19:16 - Ethel Åberg, ethel.aberg@hotmail.com

Jättefint, inspirerande och tänkvärt skrivet! Man blir bestört över hur mänskligheten våldför sig på moder jord :(;(

Roligt att du blev inspirerad att skriva igen :) Tack för din berättelse :)

Ethel
Namn: E-postadress: Hemsideadress:
Meddelande:
:) :( :D ;) :| :P |-) (inlove) :O ;( :@ 8-) :S (flower) (heart) (star)